Samhällsplanering

Det kommunala planmonopolet

I Sverige har bebyggelse- och markanvändningsplanering en lång historia, och redan på medeltiden fanns regler för hur marken och byggnader skulle användas. Den första lagstiftningen om planering kom med 1874 års byggnadsstadga. Idag är det kommunerna som ansvarar för planering av mark och vatten genom Plan- och bygglagen. Detta sker genom olika typer av planer, som översiktsplaner och detaljplaner.

Översiktsplan

Översiktsplaneringen är ett verktyg för att sätta enskilda beslut om den fysiska miljön i ett större sammanhang. Målet är att skapa en bra helhet, även på lång sikt. I kommunens översiktsplan anges riktningen för den långsiktiga utvecklingen, för en bättre miljö, ett enklare vardagsliv för invånarna och en mer attraktiv kommun. Planen gör det möjligt att styra både förutsedda och oplanerade förändringar i önskad riktning.

Detaljplan

Detaljplanering handlar om att använda mark och vatten på de sätt som är mest lämpliga för området. Bedömningen görs utifrån områdets karaktär, läge och behov. När kommunen tar fram en detaljplan följer den en tydlig process. Syftet är att säkerställa insyn för de berörda, ta fram ett bra beslutsunderlag och förankra förslaget.