Egenkontroll för verksamhetsutövare

I och med miljöbalkens införande trädde förordning (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll i kraft. Det innebär att nu läggs större del av ansvaret för kontroll, planering och uppföljning av verksamheten på verksamhetsutövaren. För alla verksamheter som omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt enligt kapitlen 9 eller 11-14 miljöbalken regleras omfattningen av egenkontrollen i förordningen. De viktigaste delarna är att det finns:

• en fastställd, dokumenterad fördelning av det organisatoriska ansvaret för miljöfrågor.
• dokumenterade rutiner för kontroll av att utrustning m.m. för drift och kontroll hålls i gott skick.
• dokumenterade resultat från undersökning och bedömning av riskerna med verksamheten ur hälso- och miljösynpunkt.
• rutiner för att underrätta tillsynsmyndighet om driftstörning.
• en förteckning över de kemiska produkter och biotekniska organismer som hanteras i verksamheten. Förteckningen ska redogöra för produkten/organismens namn, i vilken omfattning produkten/organismen används, produkten/organismens hälso- och miljöskadlighet samt produkten/organismens klassificering med avseende på hälso- och miljöfarlighet.

Egenkontroll är alltså en viktig del av en verksamhetsutövares miljöarbete. Att inte följa förordningen om verksamhetsutövarens egenkontroll är dessutom förenat med miljösanktionsavgift.